Ego?!
Har du stått inför en situation där du har längtat efter att göra något nytt, t.ex. byta jobb, välja annan utbildning än den som alla rekommenderar, säga dina åsikter för du tycker något är fel, men där du har avstått från det av rädsla för vad andra skulle tycka och tänka eller av rädsla för att misslyckas etc?
Jag har! Jag gör det jämt har jag insett nu i dagarna. Och visst är det intressant när man upptäcker detta, hur ofta man faktiskt styrs av "spöktankar" som egentligen inte ens är sanna. Jag lyssnade till två utbildare i helgen som pratade just om detta. Hur vi i väldigt många situationer styrs av vårt "ego" som säger till oss att vi nog inte duger, eller att vi inte kan, eller att vi inte vågar, eller att det är bättre att städa än att ringa din kund och följa upp för du har ju egentligen ekonomin tryggad redan, etc. etc.
"Egot" begränsar oss från att lämna vår komfortzon och att utvecklas. Det sättet du utvecklas på är att gå utanför komfortzonen och utmana dig själv och på så sätt hela tiden vidga din zon. Va det inte någon som skrev en bok om "trygghetsnarkomanernas land"? Jag förstår precis. I detta arbetet möter man människor som egentligen vill göra något annat, som vill utmana sig själv och utveckla sig själv, men som helt enkelt inte vågar för tryggheten, komfortzonen och egots skull. Visst är det tragiskt?
Hur stor är din komfortzon?
Kram/Malin
